döttspulver

en gång så trodde jag faktiskt att jag skulle kunna skriva utelämnande på ett offentligt sätt, exempelvis på den här sepekukbloggen. haha, fan så skrattretande, självklart är jag alldeles för fåfäng och oseriös för det. därav den märktbart höga anhalten ytlig och fullständigt meningslös skit här. ska jag få ut något får jag gå tillbaka till min gamla nattbok igen, innehållande äckel nog att få satan själv illamående. och värre lär den bli. eller fan vet om jag orkar. jag känner redan att det sköna morgonhatet som kunde bränna hål i tre våningars golv håller på att ebba ut.. bajs också, jag som hade inspiration att ta ut det columbine-style, nu känner jag mig mer upplagd för att laga en stepford wife-frukost. sjukt irriterande att alla extrema idéer man hade när man halvvaken låg och plottade i sängen verkar så mycket mer avlägsna när man bara gått upp och tvättat sig. haha. nej satan, nu blev jag munter. det här skulle ju vara ett hatiskt inlägg. jag får avsluta på ett tufft sätt innan jag börjar fnittra en massa.
fuck off fittblogg och ät röv!

haha, hyresvärden har hyrt min lägenhet fr o m onsdag fick jag nyss veta, satteeee.. räserflytt på ingång.

åh, satan vilken huskatt jag varit idag.. sovit 18 timmar, gått upp och ätit en skål whiskas sedan bara legat på ett element, gäspat, likgiltigt blickat ut över jaktmarken bestående av ett händelselöst vardagsrum och utan ett bekymmer i världen. jag tror fan jag ska konvertera till katt. fast en sådan där på discovery eller i djungelboken. en sådan som ligger och dåsar på en gren och inte rör sig mer än max för att sträcka lite på sin vackra kropp eller tvätta sin päls lite nonchalant. tills det blir action förstås! då studsar man upp och far iväg i överljudshastighet och tokar loss helt på savannen. åh, vad mysigt. haha, jag ska bli som grizzlymannen och leta upp en flock bagheeror eller shere khans och leva med. eller shere khans vete fan, han är en oberäknelig jävel. men bagheera är ju snäll, om än lite supertorftig. aja, bara jag får slappa och sträcka på mig och det där så är jag nöjd.
nåja, nu jag inte tid att vara liten huskatt längre, jag har en mycket snyggt spilld lakritsshot på mitt golv som firade ettårsdag för ett tag sedan och som nu tyvärr måste blästras bort. puss herrå!

boyakasha, nu har jag varit och totalshoppat skiten ut ica! jag orkade dra med allt pantskräp jag lyckats städa fram under dagen, så jag blev 60 spänn stormrikare och kände mig som en shejk och handlade tusen gånger mer än jag tänkt. vilket var grymt bra! nu kan jag mätta de hårt svåra svarta oliver-cravings jag haft i flera timmar. jag har två tjocka burkar, och tillsammans med min helt övernaturligt goda fetaost så ska jag laga till galaxens genom tidernas största kräkiska sallad, så mäktig att t o m zeus skulle bli styv i togan. sedan ska jag sitta och äta den i flera timmar, för sallad tar fan ruskigt lång tid att tugga i sig, och eftersom man inte blir mätt av den heller så har jag köpt en lika enorm påse godis jag kan peta i mig efteråt. haha, vilket frosseri-inlägg det här blev! man är så nöjd och glad när man precis varit och storhandlat mat som man kan sitta och snaska på i dagar tre.
skitsamma, nu ska jag pilla ihop tidigare nämnda ni-vet-vad och tacka universum för att vi bor på en planet där det finns både tomat, gurka, sallad, fetaost, rödlök och svarta oliver. puss och jöss!

euw, vilken töntigt jobbig dröm jag hade inatt. som de flesta drömmar så var den sjukt lång och hade en hopplöst snurrig och osammanhängande plot, men slutet minns jag tyvärr. jag skulle av någon anledning infiltrera någon högt uppsatt gangsternegers industribyggnad där de förvarade en massa porr eller liknande, det var luddigt på den punkten. hur som helst så började jag och min kineskompis på något vis jobba i industrin, där man typ skulle kladda färg på saker. på stället fanns det någon slags material-kille (typ. han delade ut vantar iaf) som var ett riktigt arsle. han var bitter, lättretad och otäckt hatiskt. på något vis råkade jag iaf i onåd med honom, och efter någon incident med spik i mina vantar och att jag råkat göra honom åtlöje inför alla industrigubbar så slutade med att vi slogs på golvet en massa.. och efteråt så tittade alla andra arbetarna snett på mig som om jag gjort en stor grej av saken och rört om i saker i onödan osv.. lite som om han var avdelnignschefens efterblivne son som man fick stå ut med var ett as men helst bara skulle låta vara. den efterblivne sonen var han säkert också, men det ville inte min plottande hjärna avslöja. hursomhelst så kändes det aspissigt och som man blev orättvist anklagad och mest kände sig helt maktlös. röv osv! sålunda ville jag när arbetsdagen var slut bara ta mig därifrån och slippa det pissiga stället, men, då visade det sig att jag på något vänster hade fått med mig en massa fina legogrejer dit, som jag nu omöjligt visste hur jag skulle få med mig därifrån. och jag var helt övertygad om att den där onda, äckliga materialar-killen skulle förstöra eller sno legogrejerna om jag lämnade dem kvar över natten. och den enda som fanns på plats var en vresig vaktmästare som visserligen lite lojt försökte hjälpa mig, men egentligen bara verkade vilja att jag skulle avlida. hur jag än försökte kunde jag inte erinra mig hur jag fått dit legot heller, och blev bara mer och mer förtvivlad. sjukt löjligt iaf.
det mysiga är iaf att när jag stod där i en mörk industrilokal och mådde dåligt över dumma gubbar och fint lego så ringde min pappa och väckte mig, och sa att han kände på sig att jag behövdes tas om hand. mina föräldrar måste ha ett litet lurigt tv4+-sinne för sådant, flera gånger när jag mått akutpiss så har de ringt och direkt frågat vad som hänt. knasigt.. men gulligt och mysigt!

hur som helst, nu har jag mumsat i mig fem portioner pulvermos och fyra hallonsylt-mackor och är nöjd och helt trött och trög i huvudet, så nu ska jag sussa loss. puss och gnatt!

nu ligger jag utslagen och dräller i min jäsiga säng och försöker låta bli att tänka, för bara det fucking hurts. jag råkade göra tabben innan att se mig i spegeln, och jag ser fan ut som en anorektisk zombie på avtändning och smakar dessutom på fullaste allvar svavelplantage i munnen. lite skönt undead-tema så där. jag misstänker att jag lagt ner väl mycket förbannelser, trollformler, råttsvansar och ormtänder i häxbrygden, för det var satan i mig aslängesedan jag faktiskt mådde dåligt på bakfyllan. äckligt hungrig är jag också, skulle fan kunna lemlästa en hel mindre pitoresk by bara för en flötig pizza från citykrogen just nu, om jag bara hade haft orken. tyvärr har jag dock inte ett ruttet öre i kontanter och mupp-pizzerian har ju inte fått tummen  ur och hookat upp sig på det annars så ljuvliga onlinepizza.se, så det blir att suga i sig lite hemlagad chinäsmat i form av ris, kyckling, wook, soya och sepemycket thaichilisås, för typ tusende dagen i rad.

jag känner att all den här mysiga misären kräver en bild där jag ser jävlar så snäll ut. satan vad svordomar det blev i det här inlägget. kuken!

efter en våldsamt noggrann inventering av hela klädförrådet i min lägenhet så har jag kommit fram till att jag har nio strumpor som saknar partner. min hem bara växer och växer som en beacon av uddaighet. nu ska jag kasta i mig min powergröt och dra åt helvete, puss!

den planerat helt oskyldga ta en öl:en i fredags slirade ur lite, och jag vaknade upp på lördagskvällen och var tvungen att kasta upp alla mina inälvor. dessutom skulle jag vara i lund ungefär då jag vaknade, vilket satte lite extra, öhm.. krydda, på tillvaron. till slut lyckades jag med hjälp av ett efterblivet tåg och lite lift iaf ta mig ner till min systers brakinflyttningsfest (som av någon anledning hosterade läskigt många barn och poliser). där ägnade jag mig åt att koka ihop en riktigt otäck tivolimage på mängder av dassig cider, energidryck, godis och ännu mer godis och ljuga om allt mellan himmel och jord. sedan i lördags natt har det sålunda känts som jag haft magen full av cyklande små sockertomtar som jävlats runt och knipt mig i tid och otid (jämt, faktiskt) samtidigt som tandtrollen suttit och frätt och gottat sig med all familj och släkt samlad på mina små tänder. överdos på socker och allmänt slisk skapar en så där obekväm, äcklig sprallighet som tillsammans med magknipet och extrema sömnsvårigheter blir riktigt röviga. hursomhelst, när jag i morse kom hem till det fagra småland helt utpumpad och med smyagande huvudvärk så kilade jag in på ica sepemarket i stan för att inhandla ingredienser till en riktig klassisk grönsakssoppa! som jag av någon anledning blivit horny på i allt sockersimmande. soppa är fan jävligt skoj att både göra och äta, både för att man får känna sig som en trollpacka som lägger grodstjärtar och ormtungor i en kittel när man lagar den, och typ som generic 1800-talsmänniska när man äter den. att säga att det sen var gott är väl att ta i, men att det var så festligt att laga all makes up for it.
nu ska jag göra vad som helst förutom att inte äta mer godis, ända tills jag dör. puss out!

åh, jag har blivit gravt svikt av vad jag trodde var min själsfrände. på senaste tiden har sj betett sig precis så som en vän inte ska bete sig. ska de fortsätta så här så bränner jag alla våra gemensamma bilder och kastar ut alla gamla biljetter ur mit hem. då måste jag glömma vårt förflutna och börja om på en ny, särgad liten kula. på senaste tiden har allting bara gått fel och de har bara betett sig ignorant och kallt, som om de aldrig haft några känslor alls. alla tåg jag åkt med har varit försenade eller sönder, bromsarna har krånglat, allt i bistron har varit dyrt och undermåligt (vilket iofs är standard, men det har svidit extra mycket nu), de har helt och hållet ignorerat min resegaranti-inskickning i över en månad och dröjt oförskämt länge med att skicka ut mitt medlemskort (som jag inte alls vet vad jag känner för längre). det fanns en tid då jag var upp över öronen i det här statliga bolaget, när varje resa kändes som en fröjd och man räknade sekunderna tills tåget ståtligt skulle komma pomperande in på perrongen med bromsarna skrikande triumferande. på den tiden gjorde en försening mig ingenting, även om alla andra gnällde och hytte med näven. jag tänkte bara att det inte kan vara lätt att driva ett så omfattande bolag, tyckte att de jobbade på duktigt som de gjorde och sjönk ner och mös åt den extra åktiden i de trevliga stolarna, som charmigt utmanar en att hitta ens en halvskön sitt/ligg-ställning. nu har de dock prövat mina känslor väl hårt och länge, och jag vet inte längre hur jag ska se på oss. kanske är det dags att söka nya resvägar. istället för att åka med deras tåg borde jag bygga en sådan där pumpvagn de har i lucky luke och sätta på spåret, då hade jag nog kommit fram snabbare dessutom. nåja, vi får se vart det bär.

för att pigga upp mig från det är dystra sinnelaget presenterar jag nu världens tokskojigaste stormningsscen, den när sir lancelot får ett nödrop i holy grail-rullen. jag typ pissar på mig varje gång jag ser den. well, i got a note, haha. piss och kräm så länge!

åh, städa, städa, städa bort dåligt samvete. fysiskt kuckilurande är tokigt användbart för att glömma undan saker man egentligen borde göra. men oh så tjusigt hem man får! det här med neuotiskt städande hemmafru känns ganska lockande faktikst, att bunkra upp alla egentliga behov och problem i att bara helt tokmaniskt se till att det alltid är skinande rent i hemmet. och helst varhelst annars man sätter sin fot också, till ens medmänniskors stora förtret kan man tänka. hursomhelst kan man nu dricka soppa ur avloppet, helst fantastiskt användbart.
i allt pillande har jag insett något jävligt viktigt iaf, nämligen hur korkad jag varit angående vissa saker. mitt sk förnuft är nämligen en jävel på att trycka ner andra kroppsfunktioner ibland, framför allt min magkänsla. så istället för att göra som jag känner att jag borde så tvingar jag mig att genomlida en massa skit bara för att någonting i mitt dumma huvud har påstått att det skulle vara något vettigt att ägna sig åt. jag insåg idag att jag höll på att ge mig in i en mediavärld jag verkligen avskyr och får kväljningar av, för något så löjligt som en tjej (ooooooooh). ganska genant faktiskt, och egentligen helt utan motivering.
vilken dum liten pojke jag har varit. hädanefter ska jag ge all beslutsmakt till min magkänsla, resten av kroppsdelarna får nog tillräckligt med inflytande-fingrar i allt likväl.

för övrigt är fullkornsgröt med sirap min nya diet och passion, mest i brist på matvaror och pengar, men ändå. sov sött och les pussar grand!

uaäöäöå

känns läge för att gå och dö av ren likgiltighet just nu. klassisk söndagskänsla tyvärr. man borde egentligen vara trött och nöjd, istället är man bara trött och tom.
ibland är det jävligt jobbigt att inte bara göra vad folk säger åt en.
skitsamma, zombiehjärnan får autopilota mig några timmar nu. puss på alla snälla och modiga!

såatte, mina kära dator har varit paj och demolerad ett bra tag och är det fortfarande. ve, fy och skam etc! nu har jag förlitat mig på en sur och vresig datorreparatör/bög att mecka ihop den åt mig, förhoppningsvis utan att sätta mig i eivg skuld för resten av universums livstid och lite till.
nåväl, av den anledningen samt att jag ska låna/sno min systers dator är jag hos mina föräldrar och lurar runt i buskarna. till följd av detta kommer här i sin tur en efterlängtade utvärdering av vad som kan och bör ätas i dessa trakter! så, utan further delay;

skit som går att äta på mina föräldrars tomt

äpplena på trädet vid parkeringen: man ska inte låta sig luras av deras fina röda färg! de här äpplena smakar beskt och torrt som om de redan var vin. skit i dem helt och hållet. iofs möjligt att de inte är mogna än, men vem orkar vänta.

äpplena på träden vid hängmattan: gulaktiga saker med mycket smarrig smak! rekommenderas starkt och varmt till alla.

äpplena på träden vid grönsakslandet: små gulliga äpplen med klassisk äpplesmak. ganska sepegoda de också.

äpplena på trädet vid parabolen: smakar milt och neutralt. möjligt att jag bara har tappat smaken efter allt provande.

äpplena på trädet vid elskåpet: belsebubs personligt odlade frukt. smakar som koncentrat av tusen citroner och en beska som kan ha ihjäl en mindre häst. undvik eller bränn ner.

körsbären på trädet vid ängen: utgår pga att kråkor och dylika bestar har ätit upp typ alla. men de är faktiskt tokgoda.

sybladen typ överallt: fortfarande en klassiker inom skit i naturen. en varningens finger för att blanda ihop dem med maskorsblad dock, som smakar röv/kuk.

päronglassen i frysen: passar dödsbra när man insett hur mycket skit man potentiellt skulle kunna äta och bedöma och man inte orkar mer. smakar ultimat på alla punkter. helt klart testvinnare!

nu ska jag ägna mig åt ett sjukt smarrigt nyligen upphittat läppcerat, stor puss!