döttspulver

såatte, mina kära dator har varit paj och demolerad ett bra tag och är det fortfarande. ve, fy och skam etc! nu har jag förlitat mig på en sur och vresig datorreparatör/bög att mecka ihop den åt mig, förhoppningsvis utan att sätta mig i eivg skuld för resten av universums livstid och lite till.
nåväl, av den anledningen samt att jag ska låna/sno min systers dator är jag hos mina föräldrar och lurar runt i buskarna. till följd av detta kommer här i sin tur en efterlängtade utvärdering av vad som kan och bör ätas i dessa trakter! så, utan further delay;

skit som går att äta på mina föräldrars tomt

äpplena på trädet vid parkeringen: man ska inte låta sig luras av deras fina röda färg! de här äpplena smakar beskt och torrt som om de redan var vin. skit i dem helt och hållet. iofs möjligt att de inte är mogna än, men vem orkar vänta.

äpplena på träden vid hängmattan: gulaktiga saker med mycket smarrig smak! rekommenderas starkt och varmt till alla.

äpplena på träden vid grönsakslandet: små gulliga äpplen med klassisk äpplesmak. ganska sepegoda de också.

äpplena på trädet vid parabolen: smakar milt och neutralt. möjligt att jag bara har tappat smaken efter allt provande.

äpplena på trädet vid elskåpet: belsebubs personligt odlade frukt. smakar som koncentrat av tusen citroner och en beska som kan ha ihjäl en mindre häst. undvik eller bränn ner.

körsbären på trädet vid ängen: utgår pga att kråkor och dylika bestar har ätit upp typ alla. men de är faktiskt tokgoda.

sybladen typ överallt: fortfarande en klassiker inom skit i naturen. en varningens finger för att blanda ihop dem med maskorsblad dock, som smakar röv/kuk.

päronglassen i frysen: passar dödsbra när man insett hur mycket skit man potentiellt skulle kunna äta och bedöma och man inte orkar mer. smakar ultimat på alla punkter. helt klart testvinnare!

nu ska jag ägna mig åt ett sjukt smarrigt nyligen upphittat läppcerat, stor puss!