män av stål
inatt drömde jag att jag skulle på westlife-konsert. i biljettluckan stod den dryga tönten från krogen i söndags och gav mig ett kreditkort. när jag och min pappa kom in på området så visade det sig vara kent och ett polskt punkband med småpojkar som spelade samtidigt på en lerig åker med typ 50 åskådare. min kamera tog bara snea bilder och när vi skulle åka så hamnade jag i kramkalas med en massa folk och blev antastad av min fd klasskamrat som brottade ner mig i leran och ville följa med oss hem.
vad fan ska jag göra nu?
det kan man fan undra. jag trodde jag hade en aning om vad jag kunde hitta på inom den närmaste framtiden, men nu är det helt blankt. jag vill och kan inte bo kvar i den här pisslägenheten men har ingen vettig stans att ta vägen eller något vettigt jag har en uns lust att ägna mig åt. i värsta fall kommer jag typ att flytta hem och börja amma igen, och det skulle ta knäcken på mig efter ungefär tre timmar, på riktigt. det skulle leda till svår passivisering och att jag bodde kvar hemma tills jag var 45 och oskuld. hade jag inte varit så lat, feg och rädd för att synas så skulle jag nu i enlighet med alla feel good-filmer satsat högt på det jag brunnit för, haft det skitsvårt, tagit mig i kragen och jobbat upp mig genom ett montage med en katchig låt och sedan lyckats. det kanske hade varit ganska enkelt om jag hade haft någon passion då, och som sagt inte varit lat och feg. uppgiften i mitt liv har hittills istortsett mest varit att glida runt och säga ciao, som eddie izzards italienare, och mest förundrats över att folk orkar hitta på en massa tokiga projekt hela tiden. det mest pinsamma är att jag ändå har resurser (inte monetära förstås, haha (den var bra)) att göra vad som helst istortsett, bara inte initiativet eller passionen för att orka. det är sämst, osexigt, löjligt och inget bra superhjältematerial alls. just nu känner jag mig lite som alice timander som lever på att glida runt och och mingla på kändesfester med gratismat, och så dryga ut med lite kattmat mellan varven (enligt boyahed.com iaf).
då jag nu kommit till den här insikten tycker man ju att jag borde ta tag i mig och faktiskt göra någonting åt situationen och få mig att må bättre. men eftersom jag är en sådan slapptask kommer jag bara nöja mig med mitt konstaterande och sedan fortsätta fly verkligeheten genom att fjanta runt, spela datorspel, dricka något knasigt, läsa en massa böcker eller bara åka långt bort och fjanta runt ännu mer, allt i tron om att jag uträttat något vettigt. möjligtvis kommer jag att ringa och gnälla lite inför mina föräldrar också, vilket kommer att leda till att de kommer att säga en massa sanningar som jag redan vet om men inte vill höra, och så kommer jag att få olustkänslor, lägga på och sedan fly lite till.
jag hoppas dock verkligen att jag någon dag skaffat lite testiklar (jag har faktiskt spelat bort mina egna i ett korkat vad :c) och fejsar verkligeheten, annars kommer jag ha modern tid historias värsta ångest då jag ligger på min dödsbädd efter ett liv av substanslöshet och antagligen bli ett runtirrande spöke som inte ens har förmåga att spöka ordentligt, och som det läderbrallsbeklädde hockeyfrille-mediet i tv4 plus knappt tycker är värt att fördriva. hur som helst, jag hoppas att den här dagen kommer, och kommer så snart som möjligt. nu kan man ju här tycka att den här dagen borde vara idag, och i ärlighetens namn skulle det passa utmärkt eftersom jag inte har ett piss på agendan just idag, och mer eller mindre precis har gått upp. jag skulle iofs behöva gå och handla lite mjölk och liknande, men jag känner ändå inte att det ursäktar uppskjutandet av ett självförverkligande. för det är så där jag jobbar. om jag vet att jag måste göra någonting viktigt, men minsta ansträngande och som jag inte har jättelust med, så skjuter jag upp det så länge jag bara kan, med de uslaste ursäkter man kan föreställa sig. idag har jag dock knappt ingen alls, eftersom jag för någon dag sedan, glad i hågen och ovetande om vilket diger situation jag skulle försätta mig i och ganska produktiv lyckades få en massa skit gjort. men nu har jag alltså målat in mig i ett hörn av ledig tid och har helt slut på ursäkter. alltså, tycker man ju som tidigare nämnt då att jag borde se till att åtminstone rejält fundera över vad jag ska ta mig för med mitt liv. MEN, den som läst tidigare avsnitt har kanske redan listat ut att jag så inte kommer att göra! däremot kommer jag kanske ha lite dåligt samvete för att jag helt utan ursäkter undvikit något så vitkigt, och dåligt samvete väger faktiskt ganska tungt i min värld. eller nej, nu ljög jag, det gör det ju inte alls. hade det gjort det hade jag antaligen haft slott, harem, jaktgård och rymdraket vid det här laget.
eftersom jag inte har något direkt intresse eller någon målsättning så borde jag ju, om jag inte hade varit så lat, precis som alla protagonister i gamla sagor, knyta in mina saker i en liten snusnäsduk, sätta den på en pinne över axeln och ge mig ut i världen för att söka lyckan. för sagor är fakitskt tung skit, och agerar man i enlighet med dem så borde allt bli bra och sluta lyckligt. alternativt om man köper alla produkter som säljs på tv-shop. oj, om jag inte gör något åt det nu kommer jag faktiskt få dåligt samvete så det faktiskt känns. hu.
nåja, nu ska jag gå och laga till en burk kattmat och klura lite. blöta pussar!
då jag nu kommit till den här insikten tycker man ju att jag borde ta tag i mig och faktiskt göra någonting åt situationen och få mig att må bättre. men eftersom jag är en sådan slapptask kommer jag bara nöja mig med mitt konstaterande och sedan fortsätta fly verkligeheten genom att fjanta runt, spela datorspel, dricka något knasigt, läsa en massa böcker eller bara åka långt bort och fjanta runt ännu mer, allt i tron om att jag uträttat något vettigt. möjligtvis kommer jag att ringa och gnälla lite inför mina föräldrar också, vilket kommer att leda till att de kommer att säga en massa sanningar som jag redan vet om men inte vill höra, och så kommer jag att få olustkänslor, lägga på och sedan fly lite till.
jag hoppas dock verkligen att jag någon dag skaffat lite testiklar (jag har faktiskt spelat bort mina egna i ett korkat vad :c) och fejsar verkligeheten, annars kommer jag ha modern tid historias värsta ångest då jag ligger på min dödsbädd efter ett liv av substanslöshet och antagligen bli ett runtirrande spöke som inte ens har förmåga att spöka ordentligt, och som det läderbrallsbeklädde hockeyfrille-mediet i tv4 plus knappt tycker är värt att fördriva. hur som helst, jag hoppas att den här dagen kommer, och kommer så snart som möjligt. nu kan man ju här tycka att den här dagen borde vara idag, och i ärlighetens namn skulle det passa utmärkt eftersom jag inte har ett piss på agendan just idag, och mer eller mindre precis har gått upp. jag skulle iofs behöva gå och handla lite mjölk och liknande, men jag känner ändå inte att det ursäktar uppskjutandet av ett självförverkligande. för det är så där jag jobbar. om jag vet att jag måste göra någonting viktigt, men minsta ansträngande och som jag inte har jättelust med, så skjuter jag upp det så länge jag bara kan, med de uslaste ursäkter man kan föreställa sig. idag har jag dock knappt ingen alls, eftersom jag för någon dag sedan, glad i hågen och ovetande om vilket diger situation jag skulle försätta mig i och ganska produktiv lyckades få en massa skit gjort. men nu har jag alltså målat in mig i ett hörn av ledig tid och har helt slut på ursäkter. alltså, tycker man ju som tidigare nämnt då att jag borde se till att åtminstone rejält fundera över vad jag ska ta mig för med mitt liv. MEN, den som läst tidigare avsnitt har kanske redan listat ut att jag så inte kommer att göra! däremot kommer jag kanske ha lite dåligt samvete för att jag helt utan ursäkter undvikit något så vitkigt, och dåligt samvete väger faktiskt ganska tungt i min värld. eller nej, nu ljög jag, det gör det ju inte alls. hade det gjort det hade jag antaligen haft slott, harem, jaktgård och rymdraket vid det här laget.
eftersom jag inte har något direkt intresse eller någon målsättning så borde jag ju, om jag inte hade varit så lat, precis som alla protagonister i gamla sagor, knyta in mina saker i en liten snusnäsduk, sätta den på en pinne över axeln och ge mig ut i världen för att söka lyckan. för sagor är fakitskt tung skit, och agerar man i enlighet med dem så borde allt bli bra och sluta lyckligt. alternativt om man köper alla produkter som säljs på tv-shop. oj, om jag inte gör något åt det nu kommer jag faktiskt få dåligt samvete så det faktiskt känns. hu.
nåja, nu ska jag gå och laga till en burk kattmat och klura lite. blöta pussar!
skabba skabba hej
hemma och död, men puss ändå!
ps skitkuk ds
ps skitkuk ds
