döttspulver

åh, jag har blivit gravt svikt av vad jag trodde var min själsfrände. på senaste tiden har sj betett sig precis så som en vän inte ska bete sig. ska de fortsätta så här så bränner jag alla våra gemensamma bilder och kastar ut alla gamla biljetter ur mit hem. då måste jag glömma vårt förflutna och börja om på en ny, särgad liten kula. på senaste tiden har allting bara gått fel och de har bara betett sig ignorant och kallt, som om de aldrig haft några känslor alls. alla tåg jag åkt med har varit försenade eller sönder, bromsarna har krånglat, allt i bistron har varit dyrt och undermåligt (vilket iofs är standard, men det har svidit extra mycket nu), de har helt och hållet ignorerat min resegaranti-inskickning i över en månad och dröjt oförskämt länge med att skicka ut mitt medlemskort (som jag inte alls vet vad jag känner för längre). det fanns en tid då jag var upp över öronen i det här statliga bolaget, när varje resa kändes som en fröjd och man räknade sekunderna tills tåget ståtligt skulle komma pomperande in på perrongen med bromsarna skrikande triumferande. på den tiden gjorde en försening mig ingenting, även om alla andra gnällde och hytte med näven. jag tänkte bara att det inte kan vara lätt att driva ett så omfattande bolag, tyckte att de jobbade på duktigt som de gjorde och sjönk ner och mös åt den extra åktiden i de trevliga stolarna, som charmigt utmanar en att hitta ens en halvskön sitt/ligg-ställning. nu har de dock prövat mina känslor väl hårt och länge, och jag vet inte längre hur jag ska se på oss. kanske är det dags att söka nya resvägar. istället för att åka med deras tåg borde jag bygga en sådan där pumpvagn de har i lucky luke och sätta på spåret, då hade jag nog kommit fram snabbare dessutom. nåja, vi får se vart det bär.

för att pigga upp mig från det är dystra sinnelaget presenterar jag nu världens tokskojigaste stormningsscen, den när sir lancelot får ett nödrop i holy grail-rullen. jag typ pissar på mig varje gång jag ser den. well, i got a note, haha. piss och kräm så länge!