döttspulver

balla balla, nu sitter jag i skogen i mina föräldrars fästning och fryser om fötterna. det är fullkomligt galet vad mycket mat de har ackumulerat här! de har förråd till att överleva ett par tre kärnvapenkrig iaf. men det behövs iofs, för så fort jag kommer innan för dörren hos mina päron så drabbas jag av en plötslig omättlig monsterhunger. jag höll på att äta upp halva huset igår, typ. fast jag antar det är för att man inte är så van vid sådana tillgångar, och får lite undanskjuten hunger av att mest gå och suga på polarmackor hemma i sin lilla kula.
sedan la jag en liten skön spontanspya igår också. efter att ha gått och snaskat nötmix som den småätande lilla gnagare jag är så mådde jag helt plötsligt skitkvalmigt och konstigt, och kroppen så där producerade en massa saliv som den precis var i tag med att lägga en liten pizza. så där gick jag runt i vår blomkompakta och snåriga trädgård och undrade vad som var fel ett tag, innan jag plötsligt blev yr och sprang till närmsta rabatt och pressade fram en matig liten klump av mer eller mindre bara tuggade nötter. ingen magsyra, ingenting. smakade precis likadant på vägen upp som på vägen ner. sådana matiga spyor är knasiga, som en bajskorv genom munnen typ. fastnar halvvägs i halsen, sedan får man pressa upp den i munnen och sedan hosta ut. så skoj man kan ha med sin egen kropp alltså.

nåja, nu ska jag sitta och vänta tills min hulda moder kommer och lagar någonting smaskigt åt oss och kanske, om allt känns rätt, laga punkan på en cykel som jag lett till affären i ett år i brist på bikefixingskillork.

hej och mumumumumu!