bakfyllans förlovade land
bakistrött, bakishuvudvärkad, bakiskåt, bakishungrig, bakis-allt.
jävlar vad skönt det var att traska hem i regnet i morse, regn är seriöst underskattat så länge man inte fryser satan av det. rättare sagt var det till den lokala matbutiken jag gick till, för att inhandla en stor mängd fullkomligt ovettiga men för stunden till synes livsviktiga varor. bakisshopping är en av mina absoluta favoritsysselsättningar faktiskt, att glida runt i en helst ganska dyr mataffär och köpa på sig alla möjliga tokigheter driven av sin omättbara monsterhunger efter typ allting. fast jag måste säga att jag ändå kom ganska lindrigt undan den här gången, och med tanke på att jag hade en tågbiljett som sluppits betalas i bakfickan så var det inte särskilt jättefarligt alls. jag tycker nog faktiskt egentligen att jag bara köpte precis vad som behövs för att bota en riktigt smaskig bakfylla, dvs en massa värmpizzor, hönökakor eller liknande skit, munkar, ett kilo kemikalier i form av euroshoppergodis, läsk, en superstor ost jag lär äta ungefär en hundradel innan den hinner mögla, ruttna, förmultna, bli till jord och odla en egen liten blomma och sånt som ostar gör, skinka, tomater(lite av en högoddsare i bakissammanhang faktiskt, kul att se), mjölk och så den allra viktigaste av de jätteviktiga ingredienserna, ölkorven! ölkorv är och lär förbli helt morbid (alltså, är det någon som vet hur det här korkade ordet böjs så hör gärna av er) gott. trots att den närapå ligger i samma kiloprisgrupp som narkotika så är ger det en nästan utomjordisk tillfredställelse att sätta i sig dessa spinkiga korvar. helst utan öl förstås, det är ju aldrig särskilt gott. men korven alltså, helt klart en vettig deal i alla sammanhang.
förresten är det ju synd och skam att säga att man ska bota sin bakishet, det är faktiskt något man ska njuta av. jag känner faktiskt att bakisglidet är mysigare än dess lite överskattade kusin fyllan, och det är ett betyg som väger ganska tungt. alltså, det äär ju skoj att vara packad, det är ju ingenting jag ska sticka under stol med, och det är ju dessutom en riktig saftig klassiker inom russammanhang, men jag tycker ändå det är synd att folk så ofta avfärdar bakfyllan som bara något jobbigt.
åh, nu är jag i tag med att äta värmpizza nummer ett, en snäringa dr. oetker-pizza, som faktiskt helt ärligt och på jättesant är godare än yo average pizzeria-pizza. inte illa! även om den är bolognese-varianten var lite i det töntigaste laget. men hans mozarella-pizza är av gudar skänkt och är förmodligen även just vad gudar dagligen livnär sig på, när de inte äter ölkorv förstås. något annat som är ganska spektakulärt, även om det är på andra hållet, är att ica lyckats göra cola som smakar avslaget t o m direkt när man öppnat flaskan. det är lite sensationellt faktiskt, kul att se att ica jobbar på att få sitt egna sortiment ytterligare lite skabbigare. även om de har nått ganska långt så finns det fortfarande en del finslipning att göra, och det märks att de är i full gång att jobba på det. det är precis den här sortens innovation som ger dem en cutting edge när det kommer till att leverera kassa matprodukter.
nej, alltså den här bolognese-pizzan var förjävla löjlig faktiskt, nu har jag tappat lite respekt för doktorn. man kan ju fråga sig om han ens smakat på den innan han började producera den. haha, vilket förövrigt gäller alla pizzabagare landet över, med deras tonfisk-, vitlök-, banan-, köttfärs- och sardeller-combos.
åh, och vilket limbo jag har hamnat i alltså. too sepe to stay up, too snurrig to fall asleep. det är lite tarvligt faktiskt, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, kanske är det en liten knasig bakispsykos som smyger sig på. det känns fan rätt trist att vilja gå och lägga sig men inte kunna. att bara ligga och drälla på sängen känns ju inte ett piss givande heller, det kommer bara sluta med att jag går upp och gör löjliga saker sen igen. why do you want to go out? we'll just end up back here anyway som homer inte exakt säger, men typ. ska jag ta mig till sängen får det fan vara för att med hundra procent gå in för att sova, och jag känner att jag inte riktigt kan backa upp så många procent just nu. det är tur att jag är bakis och kan klassa mig som konvalescent dock, annars hade kanske mitt samvete försökt övertala mig att gå och diska eller dylikt.
penis också, kom precis på att jag glömt skit-under-kudden-ritualen och alltså återigen missat den årliga chansen att drömma om vem jag ska gifta mig med. kuk! det är ju en sånt perfekt tillfälle och så bara slarvar man bort det, IGEN. det kan ju visserligen vara undermedvetet, det är ju lite nervigt att få sanningen kastad i ansiktet på en så där. det kanske inte alls är någon jag tycker om. hu. skitsamma, nu ska jag faktiskt gå och domna av och spekulera i vem jag iaf kanske hoppas att det kommer bli!
puss och stel släktkram
jävlar vad skönt det var att traska hem i regnet i morse, regn är seriöst underskattat så länge man inte fryser satan av det. rättare sagt var det till den lokala matbutiken jag gick till, för att inhandla en stor mängd fullkomligt ovettiga men för stunden till synes livsviktiga varor. bakisshopping är en av mina absoluta favoritsysselsättningar faktiskt, att glida runt i en helst ganska dyr mataffär och köpa på sig alla möjliga tokigheter driven av sin omättbara monsterhunger efter typ allting. fast jag måste säga att jag ändå kom ganska lindrigt undan den här gången, och med tanke på att jag hade en tågbiljett som sluppits betalas i bakfickan så var det inte särskilt jättefarligt alls. jag tycker nog faktiskt egentligen att jag bara köpte precis vad som behövs för att bota en riktigt smaskig bakfylla, dvs en massa värmpizzor, hönökakor eller liknande skit, munkar, ett kilo kemikalier i form av euroshoppergodis, läsk, en superstor ost jag lär äta ungefär en hundradel innan den hinner mögla, ruttna, förmultna, bli till jord och odla en egen liten blomma och sånt som ostar gör, skinka, tomater(lite av en högoddsare i bakissammanhang faktiskt, kul att se), mjölk och så den allra viktigaste av de jätteviktiga ingredienserna, ölkorven! ölkorv är och lär förbli helt morbid (alltså, är det någon som vet hur det här korkade ordet böjs så hör gärna av er) gott. trots att den närapå ligger i samma kiloprisgrupp som narkotika så är ger det en nästan utomjordisk tillfredställelse att sätta i sig dessa spinkiga korvar. helst utan öl förstås, det är ju aldrig särskilt gott. men korven alltså, helt klart en vettig deal i alla sammanhang.
förresten är det ju synd och skam att säga att man ska bota sin bakishet, det är faktiskt något man ska njuta av. jag känner faktiskt att bakisglidet är mysigare än dess lite överskattade kusin fyllan, och det är ett betyg som väger ganska tungt. alltså, det äär ju skoj att vara packad, det är ju ingenting jag ska sticka under stol med, och det är ju dessutom en riktig saftig klassiker inom russammanhang, men jag tycker ändå det är synd att folk så ofta avfärdar bakfyllan som bara något jobbigt.
åh, nu är jag i tag med att äta värmpizza nummer ett, en snäringa dr. oetker-pizza, som faktiskt helt ärligt och på jättesant är godare än yo average pizzeria-pizza. inte illa! även om den är bolognese-varianten var lite i det töntigaste laget. men hans mozarella-pizza är av gudar skänkt och är förmodligen även just vad gudar dagligen livnär sig på, när de inte äter ölkorv förstås. något annat som är ganska spektakulärt, även om det är på andra hållet, är att ica lyckats göra cola som smakar avslaget t o m direkt när man öppnat flaskan. det är lite sensationellt faktiskt, kul att se att ica jobbar på att få sitt egna sortiment ytterligare lite skabbigare. även om de har nått ganska långt så finns det fortfarande en del finslipning att göra, och det märks att de är i full gång att jobba på det. det är precis den här sortens innovation som ger dem en cutting edge när det kommer till att leverera kassa matprodukter.
nej, alltså den här bolognese-pizzan var förjävla löjlig faktiskt, nu har jag tappat lite respekt för doktorn. man kan ju fråga sig om han ens smakat på den innan han började producera den. haha, vilket förövrigt gäller alla pizzabagare landet över, med deras tonfisk-, vitlök-, banan-, köttfärs- och sardeller-combos.
åh, och vilket limbo jag har hamnat i alltså. too sepe to stay up, too snurrig to fall asleep. det är lite tarvligt faktiskt, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, kanske är det en liten knasig bakispsykos som smyger sig på. det känns fan rätt trist att vilja gå och lägga sig men inte kunna. att bara ligga och drälla på sängen känns ju inte ett piss givande heller, det kommer bara sluta med att jag går upp och gör löjliga saker sen igen. why do you want to go out? we'll just end up back here anyway som homer inte exakt säger, men typ. ska jag ta mig till sängen får det fan vara för att med hundra procent gå in för att sova, och jag känner att jag inte riktigt kan backa upp så många procent just nu. det är tur att jag är bakis och kan klassa mig som konvalescent dock, annars hade kanske mitt samvete försökt övertala mig att gå och diska eller dylikt.
penis också, kom precis på att jag glömt skit-under-kudden-ritualen och alltså återigen missat den årliga chansen att drömma om vem jag ska gifta mig med. kuk! det är ju en sånt perfekt tillfälle och så bara slarvar man bort det, IGEN. det kan ju visserligen vara undermedvetet, det är ju lite nervigt att få sanningen kastad i ansiktet på en så där. det kanske inte alls är någon jag tycker om. hu. skitsamma, nu ska jag faktiskt gå och domna av och spekulera i vem jag iaf kanske hoppas att det kommer bli!
puss och stel släktkram
Kommentarer
Trackback
